Månadsarkiv: oktober 2013

Oh så långt men ack så intressant!

Den som lyssnat på Christer i p3 förstår säkert titeln 😉

En hel del har hänt sedan mitt senaste inlägg. Jag har tävlat två helger i rad. Den första helgen gick riktigt bra, åtminstone 1000 och 1500 meter. 1,19,94 och 2,02,71 var säsongsbästa och 1500m var även det snabbaste jag åkt i Europa. 500 åkte jag på 41,34, 11,5 var ingen höjdar-öppning precis.

Den andra helgen, d.v.s. igår och i fredags, gick inte lika bra. 3000m i fredags var en katastrof. Mjölksyran satte in på tredje varvet. På lördagen kändes benen och huvudet som betongklumpar och jag debatterade med mig själv om det var någon idé att starta. Jag kom fram till att jag i alla fall inte är sjuk (även om jag har hostat slem i två veckor så tror jag inte att det är någon fara) så jag har ingen anledning att inte starta. Jag har lärt mig att inte vara rädd för att misslyckas och ta ansvar för mina misstag, tack Jeremy Wotherspoon för den lektionen! Även om kroppen inte känns bra kan man göra sitt bästa och ändå få ut någonting av det, t.ex tekniskt. 500 blev samma tid som förra veckan, 41,34, dålig öppning igen. På 1500m startade jag aggressivt men tappade mycket på slutet, 2,03,65 blev tiden. En godkänd tid tycker jag med tanke på hur formen var de föregående loppen.

Så nu funderar jag på varför det gick som det gick och vad jag måste förbättra. För det första var veckans träning hårdare än innan, vi gjorde även imitationer och kurvgång som jag inte gjort på flera veckor. Det är bra träning men inte optimalt två dagar innan en viktig tävling. Jag har sovit dåligt, kanske på grund av stress, och haft hög puls. Jag väntar fortfarande på ett par tightare fjädrar till mina skenor (har jag nämnt att jag kört på viking nano-flex i två veckor?). De fjädrar jag har är för lösa och kan vara anledningen till att jag inte accelererar så bra. Men i övrigt gillar jag dom, jag kommer över bättre på rakorna.

Så till sist: ska jag åka, eller inte åka, på världscuperna? Jag har klarat de internationella kvaltiderna på 1000, 1500 och 3000 meter, men inte skridskoförbundets krav för att få åka. Jag har hela tiden tänkt att jag ska göra mitt bästa för att klara kraven och gör jag inte det får jag fortsätta kämpa. Men sen har jag kommit fram till att när jag lägger ner så mycket tid och pengar så är det nästan som att ha kastat pengarna i sjön att inte åka. Skridsko är min heltidssysselsättning och hela syftet med att träna i Inzell är att jag ska tävla på elitnivå. Jag känner att jag har potential att åka riktigt fort och världscuperna betyder mycket för resten av säsongen. Det är inte bara ett OS i vinter, det är EM, VM och världscupsfinal också. Så när jag ändå betalar 150 000 kronor för att få träna en säsong i Inzell kan jag lika gärna betala lite till för att få åka världscuper. Så den 30:e oktober bär det iväg till Calgary och sedan till Salt Lake city.

En sak till bara. Mamma och Theodor har varit och hälsat på mig! En till anledning att jag varit lite busy. Men åh så trevligt det var. Speciellt med solsken och lunch uppe på Predigstuhl! DSC_0454[1]