Månadsarkiv: februari 2014

Hoppsan, nästan svenskt rekord!

Medan holländarna fortsätter att lite överraskande totalt dominera hela OS i skridsko, så överraskar jag mig själv här i Inzell.

Några dagar i Italienska alperna och en Alla-hjärtansdag-stek på B306 i Inzell var tydligen en bra prep för en tävlingshelg i Inzell för mig. Jag hade planerat sedan länge att köra ett 5000-meterslopp i Inzell med Saskia, mest på skoj och för att få ett bättre pers. Mitt tidigare pers löd 7,58,05 från Calgary 2010, som jag körde med en svullen vad efter att jag ramlat och skurit mig på ena skridskoskenan. Så det skulle bli en lätt match. Jag körde jämna 36-runder och fokuserade på att slappna av på rakorna och inte åka med två skridskor i isen. Sista varven ökade jag på lite efter att killarna i min kvartett passerat mig, men vågade inte åka för nära utifall jag skulle bli diskad. Såg tiden 7,33,12 när jag gick i mål och tänkte: Vad i helsike, det kan inte stämma. Men det gjorde det, och med en närmare titt på det svenska rekordet (7,33,03 av Marita Johansson i Heerenveen 2005) kunde jag konstatera att 0,1 sekund snabbare hade varit svenskt rekord.

Först blev jag arg på mig själv som inte alls hade koll på varvtiderna för ett svenskt rekord. Men med tanke på att jag hade marginalerna på min sida på mitt 1000-metersrekord i Salt Lake City så gör det mig inte så mycket att jag var precis över denna gång. Det var ett rejält pers och åkningen gick lätt ända in i mål så jag är supernöjd.

På söndagen började jag med ett 500m-lopp. Jag var seg i starten och hade fortfarande lite av 5000m-rytmen i mig, tiden blev 41,00. Det var en bra uppvärmning inför 1000m som jag var lite mer alert i och slog nytt Europapers, 1,19,31.

Den här helgen har stärkt mitt självförtroende som varit lite svajigt den senaste tiden. Sedan världscupen i Berlin har jag haft problem med ryggen och känt mig allmänt sliten och egentligen har jag känt att jag underpresterat hela säsongen, trots mina personliga rekord. Efter EM tog jag en titt på mina träningsprogram och kände att jag måste ändra något, det får bära eller brista. Jag beslutade att byta ut några ispass mot cykel och ta lite extra vila. Nu är jag säker på att det har hjälpt mig att komma i bättre form och det har inte belastat ryggen så mycket, även om det fortfarande inte är helt bra.

Jag hoppas verkligen, och tror, att trenden fortsätter tills världscupen här i Inzell i mars, det blir säsongens sista ryck.